Konst när

RockART kanske kan vara något. :)

Vi ses där.

Loco

Nu au Plateau de Sculpteur ("Nude, Green Leaves and Bust"), 1932

Ett av Picassos många porträtt av sin älskarinna och musa, Marie-Thérèse Walter, såldes för ca 850 miljoner kronor tidigare i år och är därmed det dyraste konstverket i världen.

Den enda frågan jag ställer mig är - vad hände med den andra bröstvårtan?

ALME

"Tillsammans", ett av fyra konstverk att buda på.

Konstnären Anna Lena Mayor Ekeblad har i samband med Kulturkalaset klätt Göteborgs gator i vackra vepor med stilfyllda texter. Helt plötsligt finns hon överallt! Jag har i tidigare inlägg nämnt henne och fotat hennes tavlor, där vi hängt på Björns Bar.

Nu kan den som vill ha henne på väggen buda till och med den 16/8. Pengarna går oavkortat till Stadsmissonen. Givetvis är jag med i leken. :)

Henne tycker jag om. Over and out!

Måndagsromantik

En välbekant ingång.

En gåva från Stockholm! :)

Först lite vin...

Vad vore ett besök på Björns bar utan dessa godingar? Mmm...

En tallrik laddad med massa gott.

Syrrans sidfläsk mm.

Alla tavlor jag fotat är av Anna-Lena Mayor Ekeblad. Så fina! Hon gör även mycket annat, t ex smycken.

... sen champagne :) Perfekt på en måndag. Romantik.

Lovely company!

Vi märkte genast hur dålig balans vi har. Det berodde nog inte på alkoholen. Fick krampkänning i låren efter våra krassa försök att se roliga ut. Behöver nog träna lite ben ändå..

Så här borde fler måndagar sluta. Låt champagnen flöda!!! Over and out.

Tre ljushuvuden

Mer info hittar du här.

Nån som ska gå?

Lovisa Burfitt för Rädda Barnen

Lovisa Burfitt designar mycket fint, bland annat sköna t-shirts med sköna tryck som är, enligt mig, hennes signaturplagg. Men har man tröttnat på dem kan man investera i lite Burfitt på väggarna istället. Dessa går loss för 1240 riksdaler och 1000 av dem går till Rädda Barnen. Inte illa. va? Ja, många tänker säkert att det är en lång väg från oss konsumenter till barnen, men förhoppningsvis hamnar pengarna där de ska. Jag hade inte tackat nej till dessa snyggingar i min walk-through.

Lite för mycket

Idag blev det en tripp till Röhsska. Vittorio Storaro, flerfaldig Oscarsbelönad filmfotograf, hade en nyskapande utställning, "Writing with light", som pågår till den 28/2. För att försöka finna ett band till människan bakom skapandet fanns en mysig salong att vila sig i och kolla på snuttar som förklarar hur han blev som han blev och gjorde som han ville.

Många av tavlorna hade en cool lager-på-lager effekt där flera olika bilder slogs om uppmärksamhet eller avskildhet, men resulterade i något av en helhet. Jätteflummigt beskrivet, jag vet. Men så kändes det. Nackdelen var att det var så oerhört MÅNGA tavlor, att det blev lite rörigt och lite för mycket.

Jag passade på att kolla på Rickard Lindqvists utställning av hans klädkollektion "Covers" också som startade idag! Tydligen kan man göra covers på annat än bara låtar, typ design och konst. Det var lite för mycket prettofolk för min smak, men hans kreationer var värda en visit. Sista besöksdag är 21/3.

Sen blev det mysiga öl-haket "Tre små rum" där det festades med god öl, för ja mina vänner, jag har gått från den icke öl-drickande damen till en öl-hävande brutta.
Och nu har jag skrivit lite för mycket. Over and out!

Konst mot våld

Gripande berättelser om olika kvinnoöden, om hopplösheten, ensamheten, värdelösheten. En påminnelse om hur systemet fallerar i sitt agerande som protektor och där var kvinna är sin egen riddare. Om hon nu orkar strida.

Våld förekommer givetvis i alla former, denna råkar handla om mäns våld mot kvinnor. Alltid intressant när känsliga och livsviktiga (i ordets rätta bemärkelse) ämnen kan uppmärksammas med alternativa sätt, i detta fall konst. Berörs man inte av de små livssnuttarna man får ta del av kanske man kan beröras av konstnärers tolkningar av dem.

Frågan är vad en bok om våld gör för nytta för de människor som är utsatta. Det hjälper väl inte dem i deras terrorvardag? Dem förblir väl ensamma, framförallt i deras kamp om daglig överlevnad? Vad hjälper jag dem genom att snyfta en stund och sen återgå till mitt SATC-maraton och planera vad jag ska klä mig i imorrn... Men jag tror det hjälper. Att vi är medvetna om att det finns otaliga kvinnor som lever under hot. Dem inte alls är ensamma, att det finns en kunskap och förståelse och ett annat synsätt än bara ett dömande. Att det finns ett hat mot de människor som rövar bort själar och glädje. Att vi helt enkelt inte accepterar dem. Att vi gör vår röst hörd för de som inte har någon talan. Det är väl en början åtminstone. Att vi inte låtsas som om det inte existerar. För då kommer alla dessa kvinnor att upphöra existera också.

Söndag

Söta damen.
Min favorit.
Det blev ytterligare ett besök på Galleri Majnabbe. Anne-Marie Roughead, damen med de färgglada kläderna var lika söt och inspirerande som alltid. Tyvärr blev det bara en kortis då jag var tvungen att rusa till Fysiken och spela badminton (missade bandyn och skyller bestämt på halkan!)
Jag var helt klart sugen på hänga min favorit på en av mina gigantiska väggar men det blev noll och väggarna förblir tomma.
Nu blir det District 9 och glass hos syrran. Kram på er!

Kraftfulla krokier

Har haft en alldeles underbar lördag, där jag först trotsade kylan (för fåfänga värmer som inget annat!) och mötte upp Danne, som var fashionabelt sen och tillsammans begav sig två frusna själar till Chapmans torg för att hitta galleri Majnabbe. Efter väganvisningar från en söt tant på hållplatsen halvsprang vi dit i hopp om lite värme och mycket konst. Och tusan om vi inte fann vad vi sökte efter, än mer!

Anne-Marie Roughead såg precis som jag ut som jag beskrivit för Danne, en färgklick. Hon ser ut som det hon gör, konst. Hon verkar ha så mycket passion att hon nästa spricker, och jag älskar det! Hennes berättande och hennes inlevelse fick mig att lämna en bit av mig själv och för en stund befann jag mig i en värld av fantastiska färger och former som hon skapat. Jag vet inte om det var ett glas vin på tom mage som fick mig på fall, men jag blev klart tagen och berörd av hennes verk. För er som kan, missa inte visningen som pågår mellan 16-31/1! Hon har tecknat krokier, dvs skissat av levande modeller och använt sig av fantastiska kulörer. Hade tyvärr ingen kamera att knäppa, men nästa lördag ska jag dit igen och då kommer bilder på konst och konstnärinnan!

Vi gick därifrån varma och lyckliga. Tänk vilken inverkan lite färg och form kan ha.
Och Danne, du är en fröjd att ha som vernissage-sällskap! Tack för idag.
Kram *L*