Gripande berättelser om olika kvinnoöden, om hopplösheten, ensamheten, värdelösheten. En påminnelse om hur systemet fallerar i sitt agerande som protektor och där var kvinna är sin egen riddare. Om hon nu orkar strida.Våld förekommer givetvis i alla former, denna råkar handla om mäns våld mot kvinnor. Alltid intressant när känsliga och livsviktiga (i ordets rätta bemärkelse) ämnen kan uppmärksammas med alternativa sätt, i detta fall konst. Berörs man inte av de små livssnuttarna man får ta del av kanske man kan beröras av konstnärers tolkningar av dem.
Frågan är vad en bok om våld gör för nytta för de människor som är utsatta. Det hjälper väl inte dem i deras terrorvardag? Dem förblir väl ensamma, framförallt i deras kamp om daglig överlevnad? Vad hjälper jag dem genom att snyfta en stund och sen återgå till mitt SATC-maraton och planera vad jag ska klä mig i imorrn... Men jag tror det hjälper. Att vi är medvetna om att det finns otaliga kvinnor som lever under hot. Dem inte alls är ensamma, att det finns en kunskap och förståelse och ett annat synsätt än bara ett dömande. Att det finns ett hat mot de människor som rövar bort själar och glädje. Att vi helt enkelt inte accepterar dem. Att vi gör vår röst hörd för de som inte har någon talan. Det är väl en början åtminstone. Att vi inte låtsas som om det inte existerar. För då kommer alla dessa kvinnor att upphöra existera också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar