Ja visst gör det ont när kroppar brister

Spelade Kortedala cup i helgen. Första matchen i lördags började åtta på morgonen(!) och smart som jag är var jag ute så klart, sov kanske tre timmar och ilade livlöst bort till Lundystrand med blodsprängda ögon och dåligt humör. När vi sedan vann första matchen kom glädjen tillbaka, om än för en kort stund... Resterande matcher förlorade vi. Ass whopping style. Den värsta sortens. Ett gäng pensionärer skulle sprungit om hälften av oss!!!!!!!!!!

Well oh well, bortsett från förlusterna och den solitära vinsten (om det berodde på att målvakten inte ens mätte 150 cm går ju diskutera) var det kul. Jag hade som mål att sätta två bollar i kassen per match men lyckades med 1,2 bara. Ett med vänstern i alla fall, som gjorde mig sådär härligt mallig/lycklig ;P

Första seriematchen är om två veckor. Får se hur det kommer att gå. K, du hänger med och hejar va? :)