söndag 21 februari 2010

Kom och ta mig långt härifrån, långt härifrån..

När en sliten värmefläkt har blivit ens bästa vän är det dags att ta sig en ordentlig funderare över om inte en flytt till varmare breddgrader skulle vara ett nytt liv att satsa på. Jag och långeman planerar en resa till solen och har vi tur kommer vi att hoppa på ett flyg om några veckor. Jag längtar med hela min existens!

Ja, visst är snö fint och bla bla bla men när tårna nästan ramlar av foten varje gång man vistas ute är det knappast hälsosamt. Men det är ändå inte det värsta. Halkan är det värsta. Hur många har inte gjort en backflip och landat perfekt på svanskotan, helst med ett gäng roade åskådare omkring sig. Min syrra gjorde det! (Nu rycker det motvilligt till i mina mungipor, för det är elakt att skratta åt folk som ramlar, speciellt om det är en syster in action) Lugn, hon klarade sig utan några invärtes skador, hon är tuffare än hon ser ut. ;)

Och till min söta gravida väninna, LOVA ATT DU TAR MINISTEG. Kärlek!

By the way, finns det inte en FB-grupp för folk som hatar detta vedervärdiga väder? Jag tar tillbaks allt gott jag sagt om vintern. Brrr....

1 kommentar:

  1. Jag är också trött på kylan. Dags för lite sol och värme, tycker jag.

    SvaraRadera