Har precis sett ett avsnitt av American Idol och känner mig lagomt blödig. Allt är i sin ordning med andra ord. Ny favorit är helt klart Casey! Bortsett från hans förföriska lockar, vackra anlete, modellkropp (estetiskt fulländad skulle väl vara att ta i, men på snudden) gjorde han ett grymt uppträdande! Det MÅSTE vara något fel med mina tårkanaler...Andrew Garcia är historia. Long gone. Det började bra men slutade pinsamt. Jag vet ju redan vem som har vunnit, finalen sändes live i USA när gänget och jag var i NY. Åååh, på tal om NY! Vad gör jag här egentligen? Suck. Nackdelen med en superresa är att verkligheten är superhård. Min post-NY-depression hänger kvar som en lina runt halsen. Ok, överdramatisk igen. Det är natt. Tillåt mig.
Nu ska jag störa min syrra, som för övrigt bjöd på en grym lunch på Hoze idag! Danke :) Ett ställe ni absolut inte ska missa. Ingen kamera innebär läsare med god fantasi. Men checka syrrans blogg, fina bilder och lovord erbjuds. Min summering är; passion, innovation och bra kombination. Favoriten var bläckfisk-nigirin med basilika och hemligt mums. På Stigbergsliden 17 hittar ni José. En kock med karaktär. Beställ nu inte "svensk sushi", dvs avokado/lax-kombon. Han kommer strängt hänvisa er till grannsushin och förbanna människan som kedjade fast Göteborg med Super-Sushi. Size matters.
Och så säger vi adjö. Då svidanja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar