Det är knappast en nyhet men tåls att upprepas. För hur tusan kan man göra sig förståndig på det faktum att volontär-jobb ska kosta skjortan, ja hela garderoben för vissa, när det är free labour som erbjuds. Att göra mig redo mentalt är givet, men kapitalmässigt? För här pratar vi inte om några fjuttiga tusingar, utan ohyfsat många tusingar för några få veckor. Skandal. Vill man göra något gott får man tydligen först ha det väldigt gott. I min stundande frustation funderar jag på att starta en fond till förmån för mig själv! Så att jag kan åka iväg och göra gott. Det låter ju bara så dumt som det kan bli på en skala.
Så, ingenting är gratis. Inte ens gratisjobb. Frustationen har talat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar